Orkar inte med den ständiga paniken över att allt måste bli så himla bra. Jag stuntar i alla påtryckningar om att saker å ting ska vara på ett speciellt sätt, jag gör väl för tusan som jag vill.
Snart är det bara halva gymnasietiden kvar och jag länktar något fruktansvärt. Att få sticka ifrån alla måsten, krav och system som hela tiden hindrar en från att njuta av livet. Jag vill bara packa och dra, njuta av grym skidåkning i oändligt puder och surfing i vågor som aldrig tar slut. Det är först efter det som jag kan känna mig lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar